Ljuva vår, välkommen!

Idag, för första gången sen Tobago fick jag tillbaka den varma känslan i kroppen.
Solen har tittat ut större delen av dagen, och jag fylldes med en lycklig känsla, som den sötaste honung, som att lukta på nytvättade och torktumlade kläder. En känsla av välbehag och värme.
Efter min minivistelse i Hemavan har allting blivit vädigt intensivt.

Fick deklarationen i fredags också, får tillbaka MASSOR med pengar, Andreas fick sin idag och han får också MASSOR!

Ikväll har jag tagit reda på min garderob, och FY FA-AN vad kläder jag har.
Har rensat ut sådant som jag inte ska ha mer, sådant som ska läggas på vinden tills nästa höst / vinter och lagt tillbaka det som funkar i sommar.
Hängde upp alla Ewa i Walla kläderna jag fick i veckan! Så jävla fina kläder! :)

Ska ta tag i vindsförrådet imorgon, så att allt ligger på sin rätta plats. Pratade med Andreas nu ikväll och han känner väl också att det vore najs med hus snart. Till och med hyra ett. Bara att flytta ut alla grejer och få utrensat och sen börja flytta in grejer och få ännu mera utrensat hade varit så skönt.

Tänka sig, ett torp, en trädgård, brevlåda (saknar det) morgonpromenad och kunna ta cykeln överallt!
Saknar verkligen att bo på landet. Saknar att bo i hus...

Och tänka sig att Andreas börjar känna samma längtan som jag har haft ett tag nu. Det är nog det bästa, att han äntligen börjar läsa ikapp sidorna på våran bok. Snart är vi på samma sida! (Metaforer, metaforer...)

Vad jag ska göra nu vet jag inte. Göra om layouten på bloggen?
Well, anywho... Ska göra något kreativt i alla fall, så jag tröttnar lite! ;)

Over and out!
Semlan

Kristins tavla--------------------------------------->

Me, My Self And I

Jag har haft en riktig Ego dag. (Förutom att jag bjöd hem mammsen på lunch)
Snoozade klockan 10 minuter, drömmen var jättespännande, ville drömma klart! ;)
Upp, obligatorisk kaffe. Spegeln visade min extremt tjusiga morgonfrisyr. Inte rekord men den slubblade på målsnöret! :)
Städade lite. Började lite smått med maten. (Jambalaya)
Ner till affären och handlade för mina sista små slantar.
Hem, städade klart och satte igång med maten.
Har hunnit med några vändor på Fejjan också. Såklart... :S
Sen kom mamma och vi har ätit en långlunch. Gött att bara få sitta och prata lite.
Skönt att inte vara den enda som får livsångest och vill rymma den här årstiden.
Nu sitter jag och lystnar på en housemix som varar i en timme, vet inte vad jag ska göra mera... Känner inte för någonting. Känner bara för att sitta och vänta. Tills det blir först imorgon då jag ska på dansuppvisning i Vara. Och sen kan det jättegärna bli söndag, så att jag får träffa Andreas! Längtar av hela mitt hjärta! <3

Man kanske ska ta sig en liten tur ute i det faktiskt ganska sköna vårvädret?

Någonting vettigt måste jag ju hitta på, annars kommer jag nog bli tokig! (Eller mera tokig kanske passar bättre)
Over and Out!
Semlan

Ett annat liv, en annan tid, en annan plats.

Önskar att jag kunde ut och resa, se världen.
Önskar att jag hade en stor penningpung som fylldes på utan större möda.
Önskar jag kunde få ut och se mig omkring och uppleva.

Längtar och drömmer mig bort...

(Och Mamma, det går jättebra med lite fikabröd!)

En ensam kamp

En ensam kamp om att det ska fungera.
En ensam dröm.
En ensam känsla.
Ett ensamt liv.

Ska jag ens försöka?
Ska jag ens bry mig?

Eller ska jag leva ensam i tvåsamhet och vara förevigt förlorad?

Ömsesidig saknad?

Ja, är den verkligen det?
Vad är vi berädda att göra för varandra?
Hur mycket av sina drömmar är man beredd att offra för den man älskar?
När slutar man bli osäkra på varandra?
När ska man sluta försöka hitta nya saker att prata om?
Ska det vara så svårt att hitta en gemensam väg?

Hur ska vi kunna leva ett liv tillsammans om vi aldrig får vara tillsammans, aldrig har samma mål, aldrig har samma drömmar och aldrig har en ömsesidig saknad och förståelse?

Jag är trött på att kämpa en ensam kamp. Trött på den ytterst otillfredsställande tillvaron. Trött på att aldrig få besannade drömmar.

Och jag är trött på att leva ensam.

Ensamheten som aldrig försvinner, trots alla telefonsamtal eller besök  i världen. Den dagen jag får åtminstånde en enda dröm besannad. Den kommer att bli ett minne för livet.

Den dagen jag inte behöver offra min egen lycka för andras.
Den dagen.

Nåväl... Vad är ännu en vecka i livet?

Vad är en bal på slottet?
Idag vaknade jag av att solen lyckades leta sig in i sovrummet genom persiennen.
Morgonen började som vanligt: satte på kaffe. Dusch. Att gå omkring med ett frånvarande uttryck med en kopp kaffe i handen och frotté-turban på huvudet. Letar kläder, som jag strategiskt spridit ut i hela lägenheten under föregående dag.
På med iTunes, på med Mozilla - Facebook. Ignora mera request's angående snöbollskrig och all annan möjlig skit...
Börjar ta tag i håret. Blåsa, platta. Smink. Sen ytterligare några förvirrade varv i lägenheten, på med skor, jacka och iPod i öronen.
Fram i vårvädret för att möta mor så småningom efter hennes frisörbesök (så snygg i håret blev hon!).
Innan des blev den matstopp på jobbet och höra senaste "Hänt i Lidköping" för Tina vet ALLT! :)
Sen gick jag till VeroModa och kollade om de hade fått in byxdressen till butiken, men den kommer lite senare i Mars. Så jag reserverade en för provning!
Sen blev det fika/lunch med Mor och syster, som förövrigt har blivit klar med sit projektarbete (katalog för BerlingDesign) så jag fick mitt ex, som var SÅ FINT! Hoppas hon får MVG för det är hon utan tvekan värd!
Sen kom Annie och joinade mig på min påtår och sen begav det sig hemåt igen.

Och här sitter jag nu, efter att ha tappat lusten att sy. Ätit lite. Kollat på ett avsnitt Californication, som borde kunna klassas som världens bästa TV-serie! (Bortsett från V.Ä.N.N.E.R.)
Har börjat läsa 3:e boken Harry Potter (går baklänges den här gången), har redan kommit en tredjedel, så jag lär ju ha hunnit läsa ut den till på söndag... Vet inte vilken jag ska läsa sen, för Annie har 1:a och 2:a hemma hos sig.

Just nu snöar det... Varför ska det vara Aprilväder i Mars? Det var ju så gött med sol! Längtar efter våren faktiskt. Även om jag snart ska upp till Hemavan på kortvisit. Men här hemma får det gärna vara sol, varmt och torrt.

Ska väl släpa mig bort till soffan igen med en kopp te.
Läsa lite till, så kanske jag blir klar till lördag! ;)

Ha en trevlig helg!
Semlisch

Hopplöst...

Ja, tillvaron ska alltid vara så dramatisk.
Nu är det trassel i Hemavan igen... (orka?)

Ny frisyr, nya tag, nya tider.
Planerar att ta en spontan (konstig mening?) resa någonstans på jordklotet med älsklingen i vår.
Bara han och jag...
Rymma ett tag.

Bort med det gamla och in med det nya!

Jag vill bara ha ett hus, börja om från noll.
Bli vad jag vill och göra det som faller mig in.

Struktur orkar jag inte just nu.
Jag vill bara leva. Varför ska det vara så svårt? Att bara få leva?

Ska nog läsa lite. Få bort tankarna på saker och ting...
Over and Out.
Semlan

Jag tycker att det är svårare än vad jag trodde det skulle vara...

Ja, att leva utan Andreas är inget liv. Jag har bara inte roligt, på riktigt.
Vi har ju inget att prata om direkt när man pratar med varandra per telefon 3 gånger om dagen.
Det gör det helt klart svårt. När jag vill höra hans röst. När jag bara vill att han ska vara här...

Rött eller Brunt?

Snart dags att färga håret igen...
Så koppar rött eller mörkbrun?

Fram & Tillbaka

Ja, det var ett enda fram och tillbaka. I bilväg och i tankarna.
Som sagt, bilresan upp tog 20 timmar. Efter det blev det Lilla Lappkastet och ta några stöd-öl och bums i säng.
Dagarna har bara rasat iväg uppe i Hemavan. Vi har haft så roligt!
Så roligt att jag inte ville åka hem igen. Kändes lika ledsamt som när vi skulle packa för hemresa från Tobago, när jag packade väskan i söndags.
Är förrvirrad i mina tidigare beslut också.
Vet inte alls vad jag vill längre.
Tillbaka på ruta ett igen.
När jag trode jag hade det utfunderat. Men ICKE!

Att Andreas vill fortsätta säsonga (förutsatt att Ove och Hjalle tar hotellet nästa år igen) förändrade i princip allt.
Har däremot känt en stor inspiration igen, ganska konternuelig också så vi får hoppas att den håller i sig!
Design är ju så roligt, syandet också.

Jag vet bara inte åt vilket håll jag ska!
<-----------hitåt ELLER ditåt----------->

Framtiden får utvisa. Just nu ska jag fokusera inåt, på min inspiration och min laddade energi från Hemavan.
Efter 2 veckors kärlek och ömhet. Efter 2 veckors nya vänskapsband. Efter 2 veckors semester.
Har fått ihop massvis med roligt, snart i andra bloggen!

Pussilago på alla!
Semlan

Singel som Gift.

Ja, kanske det ultimata?
Nej, inte alls faktiskt. Tänkte det den korta biten hem från Annie. Pratade en kortis med Andreas och när vi lagt på så funderade jag lite på känslan jag har i kroppen. Jag lever ett liv här hemma som om jag vore singel (förutom hela kärleksbiten då såklart, med dejting och sex och vad det innebär).
Men jag är gift.
Känns konstigt, för jag gör allting som om jag levde ensam. Jag äter själv, har en tandborste, läser bok innan jag somnar, fikar/ dricker öl/ går ut/ går på bio med alla nära och kära. Trivs egentligen, om det inte vore för känslan av saknad och tvåsamhet som blivit mig berövad.
Livet skulle kunna ses som perfekt om det inte vore för att min man fattas mig.
Som också lever samma liv som jag fast på ett annat ställe. Singel som gift.

Konfererade med Annie ikväll, i hennes nya lägenhet, om att vi eventuellt/ med största säkerhet åker redan lördag natt efter jobbet.
Vi kommer inte kunna sova/ sova bra ändå. Kanske är lika bra att åka på natten, komma upp i tid och njuta av Hemavan i dess glory lite tidigare.

Känns pirrit att jag ska träffa honom för första gången på så länge. Känns som vi blivit lite utav främlingar för varandra trots att vi känner varandra så väl.

Nog med filosofi. Kanske skulle göra något vettigt för en gångs skull?
Semlan

Trött på Tillvaron.

Ja, jag börjar bli ganska trött på tillvaron faktiskt.
Jag har en man 120 (+) mil uppåt. Som jag inte längre känner igen. Visste att det skulle bli så.
Sen är det söndag, i Lidköping, utan pengar och utan någon som helst inspiration att göra någonting. För vädret är piss!
Men, men... Man måste bara acceptera att det är såhär det är.
Jag kan fylla mitt liv med ännu mer meningslös skit men det tar inte tillbaka det liv jag hade med Andreas, innan vintern, i alla fall...
Så det återstår att se vad som sker i känslolivet.
Antingen går jag sönder snart eller så kommer jag bli helt likgiltig.
Undrar vilket som är värst?

Jag vet inte var jag ska börja...

Har precis kommit hem från bion. Benjamin Buttons Otroliga Liv.
Måste ses. Brad gör en otroligt bra prestation i rollen som Benjamin.
En film som får en att känna sig helt tom efteråt. Som om man blivit på nytt född.
Den fick mig att sakna Andreas VÄLDIGT mycket. Och den fick mig att inse att man bör uppskatta det man faktiskt har och inte gräma sig över det man inte har.

Fast problemet är, att jag vet vad jag har. Och jag vet att det är bra. Bättre än vad man kanske förtjänar ibland. Men det är nog åt båda håll from time to time.

Jag tror att man låser sig så lätt när man har för mycket i livet att uppnå, att man glömmer vad som är viktigt. Egentligen.

En dam i filmen sa något så bra.
Det är bra att man förlorar de man tycker om här i livet, det får en att uppskatta dem medans de lever.

Fast jag tänker på alla mina nära och kära minst en gång om dagen. Faktiskt. Jag önskar många gånger (för det mesta) att jag inte hade en sån "tomten är far till alla barnen" familj.
Och jag önskar att Andreas inte var ifrån mig, för han fattas mig hela tiden. Just nu skulle jag bara vilja lägga mig intill honom i soffan på hans arm och bara mysa.

Det gör ont, hela tiden. Man skulle kunna säga att det är nyttigt, men jag är rädd att det kommer ta det bättre av mig om jag inte får krama honom snart. Och ha honom intill mig när jag känner att livet är lite jobbigt.

Kom fram till en vettig sak till i filmen, att det lutar mer åt skapande verksamhet linjen i Göteborg.
Jag längtar till resten av mitt liv. Jag längtar tills om 2 veckor och 2 dagar. Då får jag lite kärlek igen!

Nu ska jag tycka lite mera synd om mig själv och reflektera filmen en smula till. Men lova att gå och se den, på hedersord kändes den definitivt inte som nästan 3 timmar. Det är värt träsmak i röven!

Sleep tight!
Semlan

Ut till stillsamheten.

Idag har det varit en hittills ganska meningslös dag. Egentligen. Men jag tog mig upp, sakta men säkert, kaffe, dusch, smink, kläder. Up and away, går 50 meter och plev pissesur om fötterna. Suck. Tog mig framåt stan för att gå till PK Second hand flr att eventuellt hitta en cykel. Men de hade inte öppet idag. Så jag gick till jobbet, satt en sekund. Tjöta lite. Sen gick jag mot cykelhandlaren, tänkte att en ny cykel kanske inte är så dyrt ändå. Och det fanns en för 2000-lappen utan växlar och konstigheter som jag vill ha, extra 100 kr i försäkring om den blir stulen också. Men det är stålars jag inte har just nu, får väl vänta till våren... Fortsatte in på Kopparporten och hittade mig ett par varma (vattentäta) snygga stövlar som jag tittat på tidigare. Men då hade jag inte 500,- och inte idag heller, men till min förvåning och lycka kostade de bara halva priset, så jag slog till. Varm om fossingarna gick jag vidare på stan i rent tidsfördriv, det blev ett par byxor rikare (men med en plånbok något fattigare) och hittade en kollega i samma butik, vi bestämde oss för att ta en liten kaffe sen ringde mor och ville luncha. Kände att jag inte orkar spendera en dag till i ensamheten i lägenheten så när hon är klar med sina ärenden ska jag åka med ut till Kållandsö och bli lite ompysslad.

Imorgon väntas det PK second hand, för eventuella cykelinköp och senare core på kvällen. Ska väl försöka sy klart byxorna till svägerskan också. Så imogon blir det i vanlig ordning, en helt och hållet dag fylld med tidsfördriv, för att få tiden att gå lite snabbare och mindre meningslöst till.
Nu får det snart hända något upplyftande och roligt. Allt är ju precis som vanligt.
Man är ju andrig nöjd med tillvaron som den är, oavsett hur bra man än har det.

Att det ska vara så komplicerat att leva ett okomplicerat liv.

Nu är det mindre än 3 veckor kvar tills jag åker upp, vilket ska bli skönt. Få lite kärlek och ömhet.
Ska försöka komma fram till vad i helvete jag ska välja också, vilket jag vill helst. Nu är det skapande verksamhet som lockar mest. Att det ska finnas så mycket valmöjligheter!  Kunde det inte vara något som korsar ens väg känns SÅ självklart att man inte tvekar en sekund och inte ser något annat. Hade förenklat saker och ting en smula.

Nu ska jag väl göra något vettigt. Kanske. Men vad?
Ha det bra! Chiao!
Semlan

En aning beslutsångest.

Jag har ju kollat in lite olika lärarutbildningar.
Har kollat på bland annat slöjdlärare. Har även kollat in en linje som heter skapande verksamhet för tidiga åldrar.
Och vet inte vilken jag skulle tycka vara roligast! :S
Svårt...
Well, well. It will come to me.
Ska ringa GU imorgon och ha en liten frågestund! :)

Ska nu gå till sängs med sista boken av Harry Potter, Dödsrelikerna.
Så spännande!

God Natt!
Semlan

Livet som levdes i ensamheten.

Livet levdes i ensamheten i lägenheten högst upp längst bort på nocken.
Ingenting kan dämpa känslan av utanförskap och hopplöshet.
Vart hon än är vänd finns där en motgång. Hur hon än gör, är hon låst.
Trots att beslutet var för eget välbefinnande blev aldrig fallet så.


Hon skulle göra vad som helst för att få känna värmen från hans kropp,
känna känslan av tryggheten att bara vara i hans famn.
Väntan är olidlig.

Längtan.

Jag har försökt i alla fall!

Ja, det här med kodmallar och skit är fan ingen lätt match direkt.
Nu ger jag upp för ett tag. Fattar inte hur jag ska få bilden stötte i bakgrunden bara... :S
Aja, ska välan traska fram åt stan snart.

Chiao!

Syardagen nästa.

Imorgon blir det tillbaka till symaskinen. Byxor och Tröja i svart manchester med muddar.
Ska bli roligt! Äntligen inspiration.
Ska sola solarium imorgon igen, vill bli av med de här förbannade eksemen en gång för alla!
Sen ska man nog damma av stavarna lite med en promenix.
God Natt Sverige och övriga svensktalande i världen!
Semlan

MaskeradBalen - En succé!


Ja, då var vi inne i det nya året!
2oo9!
Känns som att det kommer att bli ett händelserikt år med mycket skratt och mycket gråt.
Gårdagens Maskerad Bal blev en succé! Alla var så fina och på så bra humör!
Tolvslaget fick man fira in utan Andreas, men jag och Annie höll om varandra för glatta livet och grät floder båda två.
Fyrverkerierna var jättefina, men det gjorde bara att klumpen i magen växte ännu mera...
Har sovit bort större delen av den här dagen, gick sedan till Stadt och städade med tjejerna.
Nu sitter jag och tuggar på kullinariska nudlar med kycklingsmak... Mmm...
Om någon timma blir det Victoria Secret Fachion Show!

Jag känner lite ångest över våren som kommer. Jag vill inte vara utan Andreas hela våren men jag kan ju inte bara släppa allting här hemma heller. Jag har ju en plan, isch... Och jag vill inte upp till Hemavan och vara där ett längre tag heller, men jag saknar honom så otroligt mycket!

Varför kan inte livet kännas lite lättare snart?
Varför blåser det motvind hela tiden?
HELA, hela tiden...

Well, well... Får prata med Tina när hon kommer tillbaka om vi kan lösa något.

Ett Gott Nytt År till alla!
Semlan


Färdig!

Jaha, domen lyder alltså 4,5 år...
Suck...
Orka?

Vet inte, ska känna efter, om inte det, så blir det nog förskolelärare! ;)

Allt utom krogbranchen.

Ska blega i min bok lite och sussa så gott snart!
God Natt!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0