Singel som Gift.

Ja, kanske det ultimata?
Nej, inte alls faktiskt. Tänkte det den korta biten hem från Annie. Pratade en kortis med Andreas och när vi lagt på så funderade jag lite på känslan jag har i kroppen. Jag lever ett liv här hemma som om jag vore singel (förutom hela kärleksbiten då såklart, med dejting och sex och vad det innebär).
Men jag är gift.
Känns konstigt, för jag gör allting som om jag levde ensam. Jag äter själv, har en tandborste, läser bok innan jag somnar, fikar/ dricker öl/ går ut/ går på bio med alla nära och kära. Trivs egentligen, om det inte vore för känslan av saknad och tvåsamhet som blivit mig berövad.
Livet skulle kunna ses som perfekt om det inte vore för att min man fattas mig.
Som också lever samma liv som jag fast på ett annat ställe. Singel som gift.

Konfererade med Annie ikväll, i hennes nya lägenhet, om att vi eventuellt/ med största säkerhet åker redan lördag natt efter jobbet.
Vi kommer inte kunna sova/ sova bra ändå. Kanske är lika bra att åka på natten, komma upp i tid och njuta av Hemavan i dess glory lite tidigare.

Känns pirrit att jag ska träffa honom för första gången på så länge. Känns som vi blivit lite utav främlingar för varandra trots att vi känner varandra så väl.

Nog med filosofi. Kanske skulle göra något vettigt för en gångs skull?
Semlan

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0