Trött på Tillvaron.

Ja, jag börjar bli ganska trött på tillvaron faktiskt.
Jag har en man 120 (+) mil uppåt. Som jag inte längre känner igen. Visste att det skulle bli så.
Sen är det söndag, i Lidköping, utan pengar och utan någon som helst inspiration att göra någonting. För vädret är piss!
Men, men... Man måste bara acceptera att det är såhär det är.
Jag kan fylla mitt liv med ännu mer meningslös skit men det tar inte tillbaka det liv jag hade med Andreas, innan vintern, i alla fall...
Så det återstår att se vad som sker i känslolivet.
Antingen går jag sönder snart eller så kommer jag bli helt likgiltig.
Undrar vilket som är värst?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0