Jag tycker att det är svårare än vad jag trodde det skulle vara...

Ja, att leva utan Andreas är inget liv. Jag har bara inte roligt, på riktigt.
Vi har ju inget att prata om direkt när man pratar med varandra per telefon 3 gånger om dagen.
Det gör det helt klart svårt. När jag vill höra hans röst. När jag bara vill att han ska vara här...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0