Genom Askan, Ur Elden, Föds En Fågel Fenix.
Efter en intensiv vecka, känns det som om jag kopplat hjärnan till någon slags dator som arbetar för fulla muggar.
Livet och dess nycker har prövat mitt stackars förvirrade hjärta och min evigt pågående hjärna. Att livet visar en annan väg en för en månad sen borde egentligen inte förvåna mig. Och det kanske inte ens blir så, men likt förbannat så förbereder sig kroppen mentalt på att vi ska härifrån.
I min egenskap av att tänka på andra framför mig själv för att inte skada mig själv (?) så vet jag, och har väl vetat sen han kom hem att livet för oss inte är menat här i Lidköping. Just nu. Sen att vi kommer hamna här till slut hör inte till saken. Just nu i vårat 24:e år ska vi söka en ny plats. Även om den platsen var den jag flydde för snart 10 år sen. Den plats jag lovade mig själv dyrt och heligt att aldrig återvända till. Den plats som gjorde mig trasig. Men nu är jag hel, och Andreas är trasig...
För man behöver sina vänner. Jag behöver också mina vänner, men de vet jag att jag har oavsett vart jag bor. För i mitt hjärta följer de mig... Även om min älskade Annie kommer fattas mig jämt! Vi tycker att det har gått en evighet sen vi sågs bara för att man varken ses eller hörs av per telefon eller nätet på en dag... Hur ska det gå? Hon får komma och göra staden osäker med mig. Och då lever alla andra farligt! :)
Ingen kan härva som Semlan och Kerstin! *asgarvar*
Men för kärleken gör jag vad som helst, och jag gifte mig inte för att ge upp och tänka på mig själv(, även om min man inte tänker i samma banor alla gånger).
Om han behöver sina vänner, som han nyss funnit. Och om han inte kommer trivas i sitt liv med mig i Lidköping så flyttar vi dit han kan ha sina vänner och jag kan skaffa nya. Vi kanske båda behöver en nystart i livet, fast med varandra då alltså.
Så jag kan nog glömma mitt hus i några år till. Tills han är redo. Jag får ju min älskade katt snart i alla fall! :) Och SOM jag längtar!
Ikväll ska jag och Anninas äta middag och prata om livets nycker och vändningar.
Ur det dåliga kommer alltid något bra och gör en starkare. Och det som kommer till en utan en kamp är inte värt att ha.
Genom Askan, Ur Elden, Föds En Fågel Fenix.
På nytt född. Stark och vacker. Med en sång som fyller hjärtat med den ljuvaste sång.
Semlan
Livet och dess nycker har prövat mitt stackars förvirrade hjärta och min evigt pågående hjärna. Att livet visar en annan väg en för en månad sen borde egentligen inte förvåna mig. Och det kanske inte ens blir så, men likt förbannat så förbereder sig kroppen mentalt på att vi ska härifrån.
I min egenskap av att tänka på andra framför mig själv för att inte skada mig själv (?) så vet jag, och har väl vetat sen han kom hem att livet för oss inte är menat här i Lidköping. Just nu. Sen att vi kommer hamna här till slut hör inte till saken. Just nu i vårat 24:e år ska vi söka en ny plats. Även om den platsen var den jag flydde för snart 10 år sen. Den plats jag lovade mig själv dyrt och heligt att aldrig återvända till. Den plats som gjorde mig trasig. Men nu är jag hel, och Andreas är trasig...
För man behöver sina vänner. Jag behöver också mina vänner, men de vet jag att jag har oavsett vart jag bor. För i mitt hjärta följer de mig... Även om min älskade Annie kommer fattas mig jämt! Vi tycker att det har gått en evighet sen vi sågs bara för att man varken ses eller hörs av per telefon eller nätet på en dag... Hur ska det gå? Hon får komma och göra staden osäker med mig. Och då lever alla andra farligt! :)
Ingen kan härva som Semlan och Kerstin! *asgarvar*
Men för kärleken gör jag vad som helst, och jag gifte mig inte för att ge upp och tänka på mig själv(, även om min man inte tänker i samma banor alla gånger).
Om han behöver sina vänner, som han nyss funnit. Och om han inte kommer trivas i sitt liv med mig i Lidköping så flyttar vi dit han kan ha sina vänner och jag kan skaffa nya. Vi kanske båda behöver en nystart i livet, fast med varandra då alltså.
Så jag kan nog glömma mitt hus i några år till. Tills han är redo. Jag får ju min älskade katt snart i alla fall! :) Och SOM jag längtar!
Ikväll ska jag och Anninas äta middag och prata om livets nycker och vändningar.
Ur det dåliga kommer alltid något bra och gör en starkare. Och det som kommer till en utan en kamp är inte värt att ha.
Genom Askan, Ur Elden, Föds En Fågel Fenix.
På nytt född. Stark och vacker. Med en sång som fyller hjärtat med den ljuvaste sång.
Semlan
Mojito. Jobbet. Stadt.
Kvällen börjar, efter noggrant städande, med Mojito med Anna och sen jobbet, vin, kaffedrink, vin, drink.
Stadt; cider, järn, cider, järn och sen ljummen cider...
Imorgon; sy (om orkas) och stryka Andreas skjortor och jobba sen.
Om orkas... Har pratat livets frågor ikväll, och tackar alla för enormt stöd!
Pussis på er!
Buenos Noches, nu blir det Tengo la Camisa Negra innan sängdags...
Semlan
Stadt; cider, järn, cider, järn och sen ljummen cider...
Imorgon; sy (om orkas) och stryka Andreas skjortor och jobba sen.
Om orkas... Har pratat livets frågor ikväll, och tackar alla för enormt stöd!
Pussis på er!
Buenos Noches, nu blir det Tengo la Camisa Negra innan sängdags...
Semlan
Singel som Gift. Igen.
Ja, så känns det. Singel som gift. Igen.
Jag har kommit till den punkten att jag är fullkomligt oförmögen att handla och tänka själv. Jag kan varken drömma eller hoppas längre. Jag kan bara längta.
Längta till den dagen man får chansen att spela med i livets match. Och inte bara sitta på avbytarbänken och dystert se på när andra lirar för fullt.
Bland dem personen jag vill leva resten av mitt liv med.
Om han någonsin kunde förstå, hur det är att leva med mitt huvud. Och min extra ordinära hjärna, som inte kan stänga av kanalen till känslorna. Jag, i egenskap av mig själv, har begåvats och förbannats med att känna. En himla massa jämt och ständigt. Rationallitet och logik behöver inte alls nödvändigtvis befinna sig ens i närheten av min hjärna. Jag har bara känslor, och känslor endast.
Jag känner (i egenskap av min hjärna) att jag är utelämnad, hämmad och börjar bli en bitter person. Och jag vet varför. För i flera år nu, så har jag, i egen hög person, valt att följa mitt hjärta och därmed följa Andreas på alla hans galna små upptåg. Jag har medvetet, eller omedvetet, valt att följa hans drömmar och snällt fått lågga undan mina egna. Varför?
För att Andreas skulle aldrig, någonsin, följa mig i mina.
Så ska jag vara kall, och gå min egen väg, utan Andreas med mig. Eller ska jag vara självdestruktiv och helt enkelt nöja mig med att följa Andreas genom livet, i hans drömmar.
Eller är det kanske inte bara så, att det är min tur att få som jag vill snart?
Och jag hoppas att han läser detta. Det skulle behöva. För han vet att jag skriver när jag är ledsen. Jag pratar inte, jag blir instängd i mig själv och i mitt huvud. Sen sätter man mig framför ett tangentbord eller med en penna i handen och allting över ur mig som ett regn i Afrika. Det kommer floder.
Eller ge mig en målarduk, en pensel och en färgpallet. Så skulle jag blotta mina känslor och ge dem till duken.
Och allt detta för kärleken. Eller?
Jag har kommit till den punkten att jag är fullkomligt oförmögen att handla och tänka själv. Jag kan varken drömma eller hoppas längre. Jag kan bara längta.
Längta till den dagen man får chansen att spela med i livets match. Och inte bara sitta på avbytarbänken och dystert se på när andra lirar för fullt.
Bland dem personen jag vill leva resten av mitt liv med.
Om han någonsin kunde förstå, hur det är att leva med mitt huvud. Och min extra ordinära hjärna, som inte kan stänga av kanalen till känslorna. Jag, i egenskap av mig själv, har begåvats och förbannats med att känna. En himla massa jämt och ständigt. Rationallitet och logik behöver inte alls nödvändigtvis befinna sig ens i närheten av min hjärna. Jag har bara känslor, och känslor endast.
Jag känner (i egenskap av min hjärna) att jag är utelämnad, hämmad och börjar bli en bitter person. Och jag vet varför. För i flera år nu, så har jag, i egen hög person, valt att följa mitt hjärta och därmed följa Andreas på alla hans galna små upptåg. Jag har medvetet, eller omedvetet, valt att följa hans drömmar och snällt fått lågga undan mina egna. Varför?
För att Andreas skulle aldrig, någonsin, följa mig i mina.
Så ska jag vara kall, och gå min egen väg, utan Andreas med mig. Eller ska jag vara självdestruktiv och helt enkelt nöja mig med att följa Andreas genom livet, i hans drömmar.
Eller är det kanske inte bara så, att det är min tur att få som jag vill snart?
Och jag hoppas att han läser detta. Det skulle behöva. För han vet att jag skriver när jag är ledsen. Jag pratar inte, jag blir instängd i mig själv och i mitt huvud. Sen sätter man mig framför ett tangentbord eller med en penna i handen och allting över ur mig som ett regn i Afrika. Det kommer floder.
Eller ge mig en målarduk, en pensel och en färgpallet. Så skulle jag blotta mina känslor och ge dem till duken.
Och allt detta för kärleken. Eller?
Från tristessens botten
Nu börjar jag bli allvarligt trött på denna slitsamma och trista tillvaro, av evig längtan efter något jag befarar aldrig kommer bli mitt. Jag vill ha en overlocksymaskin, som lägligt nog skjuts upp hela tiden för att jag sätts konstant i andra hand.
Jag har tydligen inga behov. Mitt liv är helt enkelt inte lika viktigt, eftersom man kan göra det jag vill göra i princip när som helst. Hus och hela den grejen.
Men sen kan jag fråga mig, som inatt då jag inte kan sova för att jag inte slutar tänka på det; varför är det alltid mina drömmar som inte basannas? Varför kommer jag alltid i andra hand? Varför måste jag leva mitt liv efter någon annans modell och drömmar?
Varför kan inte JAG få glänsa ibland?
Är mina drömmar helt enkelt FÖR enkla för att inte få besannas?
Ja. Förmodligen.
Svaren på frågorna kan vi summera som så:
Att jag vill aldrig "låsa" Andreas i något, hämma eller bromsa honom i något.
Men det hade ju varit skönt att få den där overlocksymaskinen, istället för att han ska köpa sina DJ prylar, som han ännu inte skaffat några Gig till. Medans jag syr som en dåre på min stackars hemma-symaskin som vilken svensson som helst. Hade varit skönt om han höll det han lovat. Men åter igen; jag kommer i andra hand.
Och då får jag helt enkelt bara sitta ner, lugnt och stilla i båten, tills han har rest sina resor, skaffat sina miljarder prylar och tröttnat på alla sina galna upptåg, rastlösheten och sina drömmar.
Men jag har börjat tröttna på att vänta, tröttna på att aldrig komma i första hand, tröttna på att vattnas ur på drömmar och tröttna på att längta efter något som aldrig kommer bli mina uppfyllda drömmar; ett hus, en familj och ett tryggt liv.
Men medans jag väntar på brytpunkten, då mitt hjärta spricker av förtvivlan, så sitter jag här. På tristessens botten och längtar, för vad i hela helvetet skulle jag annars göra?
Jag vill inte ut och resa. Jag vill inte leva osäkert med en ostadig ekonomi. Jag byter inte drömmar varje dag och vecka.
Jag vill veta att jag har en man som delar mina drömmar och visioner.
Jag vill ha ett hus. Jag vill ha ett liv jag känner att jag kan bygga och trivas med. Jag vill ha tryggheten.
Och inget av detta verkar han förstå i sin lilla drömvärld bland molnen, där man skiter pengar och att alla möjligheter severas på en guldbricka.
Så då kan jag sitta här nere på jorden, från min botten och se upp. Vänta, längta och hoppas att han snart landar bredvid mig här på jorden.
Jag har tydligen inga behov. Mitt liv är helt enkelt inte lika viktigt, eftersom man kan göra det jag vill göra i princip när som helst. Hus och hela den grejen.
Men sen kan jag fråga mig, som inatt då jag inte kan sova för att jag inte slutar tänka på det; varför är det alltid mina drömmar som inte basannas? Varför kommer jag alltid i andra hand? Varför måste jag leva mitt liv efter någon annans modell och drömmar?
Varför kan inte JAG få glänsa ibland?
Är mina drömmar helt enkelt FÖR enkla för att inte få besannas?
Ja. Förmodligen.
Svaren på frågorna kan vi summera som så:
Att jag vill aldrig "låsa" Andreas i något, hämma eller bromsa honom i något.
Men det hade ju varit skönt att få den där overlocksymaskinen, istället för att han ska köpa sina DJ prylar, som han ännu inte skaffat några Gig till. Medans jag syr som en dåre på min stackars hemma-symaskin som vilken svensson som helst. Hade varit skönt om han höll det han lovat. Men åter igen; jag kommer i andra hand.
Och då får jag helt enkelt bara sitta ner, lugnt och stilla i båten, tills han har rest sina resor, skaffat sina miljarder prylar och tröttnat på alla sina galna upptåg, rastlösheten och sina drömmar.
Men jag har börjat tröttna på att vänta, tröttna på att aldrig komma i första hand, tröttna på att vattnas ur på drömmar och tröttna på att längta efter något som aldrig kommer bli mina uppfyllda drömmar; ett hus, en familj och ett tryggt liv.
Men medans jag väntar på brytpunkten, då mitt hjärta spricker av förtvivlan, så sitter jag här. På tristessens botten och längtar, för vad i hela helvetet skulle jag annars göra?
Jag vill inte ut och resa. Jag vill inte leva osäkert med en ostadig ekonomi. Jag byter inte drömmar varje dag och vecka.
Jag vill veta att jag har en man som delar mina drömmar och visioner.
Jag vill ha ett hus. Jag vill ha ett liv jag känner att jag kan bygga och trivas med. Jag vill ha tryggheten.
Och inget av detta verkar han förstå i sin lilla drömvärld bland molnen, där man skiter pengar och att alla möjligheter severas på en guldbricka.
Så då kan jag sitta här nere på jorden, från min botten och se upp. Vänta, längta och hoppas att han snart landar bredvid mig här på jorden.
En uppriktigt sagt ganska meningslös dag.
Dagen började i tid idag för en gångs skull.
Borde väl ha läst på alkoholhanteringen men hade faktiskt ingen större lust.
Har solat på balkongen i några timmar, läst och sen lagat mat.
Kollat på kattgrejer och symaskin.
Sen hem och göra ingenting. Igen.
Kvällen har bestått av random tevetittande och bokläsning.
McDonald's och ännu mera teve.
Vill sy igen, och den här gången vet jag vad.
Men det kommer ni få se snart, ska bara köpa tyget så kör jag sen! :)
Imogon vankas jobb på kvällen. Ska väl försöka få lite vettigt gjort innan. Kanske sy, kanske läsa på eller bara läsa!
Nu ska jag hoppa in i duschen!
Chiao!
Borde väl ha läst på alkoholhanteringen men hade faktiskt ingen större lust.
Har solat på balkongen i några timmar, läst och sen lagat mat.
Kollat på kattgrejer och symaskin.
Sen hem och göra ingenting. Igen.
Kvällen har bestått av random tevetittande och bokläsning.
McDonald's och ännu mera teve.
Vill sy igen, och den här gången vet jag vad.
Men det kommer ni få se snart, ska bara köpa tyget så kör jag sen! :)
Imogon vankas jobb på kvällen. Ska väl försöka få lite vettigt gjort innan. Kanske sy, kanske läsa på eller bara läsa!
Nu ska jag hoppa in i duschen!
Chiao!
Mysdag!
Vaknade sent = elva
Frukost
Solade en sväng på balkongen
Inlines-tur (Andreas på cykeln) bort till Skogshyddan i Stenhammar och fikade samt spelade minigolf.
Jag kan med all säkerhet säga att jag är SÄMST på minigolf.
Andreas vann med 26 poäng mot mina tappra 41! :)
Alltså, sämst...
Tur att man är bättre på annat, inatt har jag funderat ut lite kläder igen, välkommen tillbaka inspirationen!
Nu ska jag fila lite på min födelsedagsfest jag ska bjuda in till så småningom! :)
Gäller att vara ute i god tid när man fyller år på sommaren!
Chiao!
Semlan
Frukost
Solade en sväng på balkongen
Inlines-tur (Andreas på cykeln) bort till Skogshyddan i Stenhammar och fikade samt spelade minigolf.
Jag kan med all säkerhet säga att jag är SÄMST på minigolf.
Andreas vann med 26 poäng mot mina tappra 41! :)
Alltså, sämst...
Tur att man är bättre på annat, inatt har jag funderat ut lite kläder igen, välkommen tillbaka inspirationen!
Nu ska jag fila lite på min födelsedagsfest jag ska bjuda in till så småningom! :)
Gäller att vara ute i god tid när man fyller år på sommaren!
Chiao!
Semlan
Alkoholhanterings kurs nästa...
Har jobbat i några timmar idag, ska snart iväg på en kurs i Ansvarsfull alkoholhantering. Jätte kul... mellan de bästa tiderna; 16-21!!! Puckon...
Well, well, nåt bra komme det säkert av det! :)
Sitter och skriver med viss möda då pekfingret är ihoptejpat med långfingret för jag min jävla klantskalle lyckades klämma fingret mellan två bord i lördags natt... *suck* Blir aningens trött på mig själv ibland.
Nepp, dags att bege sig!
Chiao!
Well, well, nåt bra komme det säkert av det! :)
Sitter och skriver med viss möda då pekfingret är ihoptejpat med långfingret för jag min jävla klantskalle lyckades klämma fingret mellan två bord i lördags natt... *suck* Blir aningens trött på mig själv ibland.
Nepp, dags att bege sig!
Chiao!
Snar dags för husvisning.
Snart bär det av mot Örslösa! :)
Mamma, Elis, Olle, jag och Andreas ska kolla in vårat eventuella framtida hus!
Hoppas allt går vägen... Lite pirrig nu faktiskt.
Har varit på lunch med Andreas mamma idag. Går på glutenfri kost i ett par veckor för att se om det blir bättre i magen. Blir det inte det ska jag testa laktosfritt i några veckor och funkar inte DET ska jag ringa vårdcentralen igen och boka tid för undersökning.
Så vi får väl på sätt och vis hoppas att det funkar nu då, då vet man ju vad det är i alla fall.
Har skrivit ihop lite ansökningar till olika ställen i stan. Om det skulle dyka upp en heltid någonstans så kan man ju hoppas på att man får chansen!
Ska söka till Systembolaget bland annat. Skulle passa mig rätt bra tror jag! :)
Nehepp, dags att pirra av sig lite och åka iväg snart.
Önska oss lycka till!
Semlan
Mamma, Elis, Olle, jag och Andreas ska kolla in vårat eventuella framtida hus!
Hoppas allt går vägen... Lite pirrig nu faktiskt.
Har varit på lunch med Andreas mamma idag. Går på glutenfri kost i ett par veckor för att se om det blir bättre i magen. Blir det inte det ska jag testa laktosfritt i några veckor och funkar inte DET ska jag ringa vårdcentralen igen och boka tid för undersökning.
Så vi får väl på sätt och vis hoppas att det funkar nu då, då vet man ju vad det är i alla fall.
Har skrivit ihop lite ansökningar till olika ställen i stan. Om det skulle dyka upp en heltid någonstans så kan man ju hoppas på att man får chansen!
Ska söka till Systembolaget bland annat. Skulle passa mig rätt bra tror jag! :)
Nehepp, dags att pirra av sig lite och åka iväg snart.
Önska oss lycka till!
Semlan
Husvisning imorgon!
Imorgon ska vi på husvisning i Örslösa!
1 275 000 ligger det ute för.
Det ser jättefint ut på alla bilderna, hoppas bara det är lika fint när vi kommer dit!
Då blir det stora renoveringen av lägenheten och söka heltidsjobb som en dåre i sommar!
Dags att spara på kronorna...
Over and out
Semlan
1 275 000 ligger det ute för.
Det ser jättefint ut på alla bilderna, hoppas bara det är lika fint när vi kommer dit!
Då blir det stora renoveringen av lägenheten och söka heltidsjobb som en dåre i sommar!
Dags att spara på kronorna...
Over and out
Semlan
Kreativ, lugn & förväntansfull!
Idag har jag sovit ut, tvättat och sytt nya stolsöverdrag till balkongen samt en matchande duk.
Sen blev det en lunch med Anninas på Troja och en liten kik på hennes nymålade sovrum, samt en liten tankenöt om hur man bytte lamparmatur på hennes golvlampa. Jag började osökt tänka på ett bra "brunett-skämt". Hur många brunetter krävs det för att byta en lamparmatur? och börjar asgarva för mig själv...
Sen var det hemåt igen och ta hand om tvätten. Det blev ett sadelskydd, handtags"skydd" och en liten cykelväska i samma tyg som balkongen. Blå vaxduk med vita prickar på! :)
Så fint så!
Balkongen:
Fint vaaa??? :)
What to do next?
Semlan
Sen blev det en lunch med Anninas på Troja och en liten kik på hennes nymålade sovrum, samt en liten tankenöt om hur man bytte lamparmatur på hennes golvlampa. Jag började osökt tänka på ett bra "brunett-skämt". Hur många brunetter krävs det för att byta en lamparmatur? och börjar asgarva för mig själv...
Sen var det hemåt igen och ta hand om tvätten. Det blev ett sadelskydd, handtags"skydd" och en liten cykelväska i samma tyg som balkongen. Blå vaxduk med vita prickar på! :)
Så fint så!
Balkongen:
Fint vaaa??? :)
What to do next?
Semlan
Magont, vårväder och längtan.
Ja, kvällen igår var jättekul på alla sätt, som alltid när man jobbar med Tina! :)
Det är liksom ingen större ordning på saker och ting, vi mest är överallt och ingenstans men det funkar i alla fall och man får sig massa goa skratt!
Men sen kom kvällen, och min mage sparkade bak-ut... igen... är riktigt urled på att ha ont i magen. Igår svällde den upp som en ballong och blev hård som en sten. Såg för ärlighetens skull gravid ut! (?!?)
Så det blev inget Stadshotell, jag cyklade hem och stupade i säng.
Blev väckt av Andreas idag, trots att jag sa att jag skulle ta sovmorgon i hopp om att magen ville lugna ner sig.
Har inte sovit alls bra inatt för jag har vaknat varje timme av magont.
Så jag har sovit till och från till hela halv tolv idag!
Inte för att det hjälpte men jag bänkade mig på balkongen och läste och solade, fick VÄLDIGT mycket färg idag! :)
Så någon nytta gör det ju att sitta och slappa!
Idag är det första maj! Öppnar inte föränn kl 18.oo idag, börjar väl vid 16.3o och fixar och trixar med allt.
Uteserveringen blev KUNG! Så jävla najs!
Bara ikväll och imorgon kvar på jobbet, en dag att tvätta och ordna för Andreas hemkomst tidig måndag morgon! Jippi!!!
Jag längtar ihjäl mig!
Nu ska jag kanske ta mig en lässtund till och sen börja cykla bortåt till jobbet.
En trevlig första maj tillönskas er alla!
Semlan
Det är liksom ingen större ordning på saker och ting, vi mest är överallt och ingenstans men det funkar i alla fall och man får sig massa goa skratt!
Men sen kom kvällen, och min mage sparkade bak-ut... igen... är riktigt urled på att ha ont i magen. Igår svällde den upp som en ballong och blev hård som en sten. Såg för ärlighetens skull gravid ut! (?!?)
Så det blev inget Stadshotell, jag cyklade hem och stupade i säng.
Blev väckt av Andreas idag, trots att jag sa att jag skulle ta sovmorgon i hopp om att magen ville lugna ner sig.
Har inte sovit alls bra inatt för jag har vaknat varje timme av magont.
Så jag har sovit till och från till hela halv tolv idag!
Inte för att det hjälpte men jag bänkade mig på balkongen och läste och solade, fick VÄLDIGT mycket färg idag! :)
Så någon nytta gör det ju att sitta och slappa!
Idag är det första maj! Öppnar inte föränn kl 18.oo idag, börjar väl vid 16.3o och fixar och trixar med allt.
Uteserveringen blev KUNG! Så jävla najs!
Bara ikväll och imorgon kvar på jobbet, en dag att tvätta och ordna för Andreas hemkomst tidig måndag morgon! Jippi!!!
Jag längtar ihjäl mig!
Nu ska jag kanske ta mig en lässtund till och sen börja cykla bortåt till jobbet.
En trevlig första maj tillönskas er alla!
Semlan
