Genom Askan, Ur Elden, Föds En Fågel Fenix.
Livet och dess nycker har prövat mitt stackars förvirrade hjärta och min evigt pågående hjärna. Att livet visar en annan väg en för en månad sen borde egentligen inte förvåna mig. Och det kanske inte ens blir så, men likt förbannat så förbereder sig kroppen mentalt på att vi ska härifrån.
I min egenskap av att tänka på andra framför mig själv för att inte skada mig själv (?) så vet jag, och har väl vetat sen han kom hem att livet för oss inte är menat här i Lidköping. Just nu. Sen att vi kommer hamna här till slut hör inte till saken. Just nu i vårat 24:e år ska vi söka en ny plats. Även om den platsen var den jag flydde för snart 10 år sen. Den plats jag lovade mig själv dyrt och heligt att aldrig återvända till. Den plats som gjorde mig trasig. Men nu är jag hel, och Andreas är trasig...
För man behöver sina vänner. Jag behöver också mina vänner, men de vet jag att jag har oavsett vart jag bor. För i mitt hjärta följer de mig... Även om min älskade Annie kommer fattas mig jämt! Vi tycker att det har gått en evighet sen vi sågs bara för att man varken ses eller hörs av per telefon eller nätet på en dag... Hur ska det gå? Hon får komma och göra staden osäker med mig. Och då lever alla andra farligt! :)
Ingen kan härva som Semlan och Kerstin! *asgarvar*
Men för kärleken gör jag vad som helst, och jag gifte mig inte för att ge upp och tänka på mig själv(, även om min man inte tänker i samma banor alla gånger).
Om han behöver sina vänner, som han nyss funnit. Och om han inte kommer trivas i sitt liv med mig i Lidköping så flyttar vi dit han kan ha sina vänner och jag kan skaffa nya. Vi kanske båda behöver en nystart i livet, fast med varandra då alltså.
Så jag kan nog glömma mitt hus i några år till. Tills han är redo. Jag får ju min älskade katt snart i alla fall! :) Och SOM jag längtar!
Ikväll ska jag och Anninas äta middag och prata om livets nycker och vändningar.
Ur det dåliga kommer alltid något bra och gör en starkare. Och det som kommer till en utan en kamp är inte värt att ha.
Genom Askan, Ur Elden, Föds En Fågel Fenix.
På nytt född. Stark och vacker. Med en sång som fyller hjärtat med den ljuvaste sång.
Semlan
Är du inte riktigt klok! Säg inte att ni ska dra till Stockholm igen!
Mamma mia ...suck vi kan prata om det i helgen!
Jag gråter inombords...men...men det är ju ditt och Andreas liv som gäller i det här läget.
Mina goda råd..dom hamnar kanske i slasken...men glöm inte att skölja av dem ibland för en eventuell återanvändning i ditt framtida liv med din älskade Andreas...Jag älskar dig Veronica på mitt hönsmamsiga sätt och alltid...alltid, om du så hittar på tusen och åter tusen tokigheter (med mina ögon sett) i livet....Det vet du ju redan!!!
Kramelikram och en stor pöss tills vi ses på söndag...Mamsen
Min älskade storesyster, så många gånger jag drömt om att du ska flytta tillbaka till sthlm... så många gånger jag önskat det... men inte på det här sättet... Älskade älskade syster, du måste ta dig ett regält snack med din "man".. innan du förtvinar bort..man måste kompromissa... vilket du borde införa i erat förhållande.... jag älskar dig..å jag vet att man ibland måste offra för kärleken..men det där... är inte offringar....det där är förtryckarverksamhet... puss
Äh, va fan skari där o göra eller? Hemma där ja seeest satte mig..
Till mamma: Alla små tokigheter kommer nog att landa i något fantastiskt till slut. Livet i mina tjugo kommer bli minnesvärd just för att vi lät huvudet och hjärtat fyllas av upplevelser och äventyr. På gott och ont.
Till My: Kompromisser är vi bekanta med, jag lever hellre ett "halvt" liv tillsammans med Andreas en ett "helt" liv utan honom. För jag är trasig utan honom. Förtyck är inte rätt ord, snarare förvirring... Mina drömmar kanske inte besannas i Lidköping, men de kanske besannas någon annanstans och kanske det jag vill allra mest? BerlingDesign kan komma att bli något stort. Kanske större än jag själv kan tro. Plus att mitt hem är där mitt hjärta ligger, och det ligger hos väldigt många, Andreas och min underbara familj och mina fantastiska vänner. Och i hjärtat kommer ni alltid att vara med mig oavsett var vi ställer flytt-kartongerna.
Till Marc(Pumba?): Vi sa där å göra i eienskap å min kaar... Lämna det bakomflutna framför däj! :)
Puss på er!
