tjugoisch

Japp, idag inhandlades min första Overlock symaskin! :)
Nu kan jag äntligen sy på riktigt!

Snart dags för bingen, först duschen.
Chiao!
Semlan

En liten flicka på 24 sommrar som blev en förvirad stackare.
Med drömmar likt hennes man; många, ombytliga och ouppnåeliga.

Dags för duschen och sen sängen.

zzz...

Vet inte hur jag ska göra...
Jag kom ju in på en distans kurs på 10 veckor Textil Högskolan i Borås. Men jag vet inte om jag ska gå...
Känns så konstigt.
Är ju inte vad jag ville komma in på i alla fall...

Hela jag är bara ett enda stort ? just nu.

Dags för långpanna.
Chiao!

Semlan

Söker hus att hyra. Eller köpa... Eller större lägenhet.
Trött på våran mini-lägenhet nu. Den är jättefin men ALLDELES på TOK för liten!!!
Blir knasig på våra 43,5 kvm som är överbellamrat med prylar och åter prylar...

Önskar att livet kunde vända lite snart. Är trött på min blanka tillvaro!

Roger Out. Semlan.

Konstant trött.
Wzup med det?

Hemma dag i alla fall. Med en handikappad Andreas (stukad tumme, förvånad? Nej.)

Dags för film!

Semlisch

*yahn*
Är tröttare än tröttast.

Jobba idag igen.
Kanske Harry Potter sen.

Roger Out.
Semlan

Jaha... vaknar klockan nio, av katt kombinerat med ringklocka. Minuter efter sms från chefen att ringa så fort man vaknar. Vet ju redan vad det handlar om, men ringer i alla fall.
Så man åker på att jobba idag. Igen. Och jag har sovit så fruktansvärt dåligt inatt. Jag har ont i ryggen, är täppt i näsan, tjock i huvudet och väldigt trött. Andreas skulle vrida och vända på sig så mycket att jag inte somnade förän vid två halv tre tiden.

Härlig måndag morgon.
Dags för kaffe och tona håret, IGEN (!) eftersom den röda jag fick av Tina numera har valt en chic rosa färg. Yey.

Så får vi se om jag åker på att jobba långpanna eller hur det blev.

Semlan, Yahn...

Har min gosgurka i knäet!
Min lilla Bängel! <3 (=Bengal+Ängel)
Och spinner högt gör hon också!

Kaffe. Regnig söndag. Ska skissa upp mina designer för höstkollektionen. Sen bio med min underbara man och vårat adoptivbarn Anninas! :)

Var ute igår (igen! Jag vet! Karaktär NOLL!!! Grymt kul dock, som alltid) och blev kanuuun!
Hur det hände vet jag inte, blev 2 glas rött, en kaffedrink, en Lünchburg Lemonade och en BananLax (=Turkisk peppar+ Bananlikör, Mums).
Kanske arbetsveckan, med avslutning 2 Caramba dagar på jobbet, gjorde sin grej och petade in lite trötthet. Tacka vet jag stödstrumpor! :) Inte för att man blir piggare men de räddade mina fötter från en smärre katastrof...

Dags att gosa lite mera med min Bängel!
Pussiluskan!
Semlan

Kan ni inte skriva era namn?
Hur ska jag veta vem som antingen håller med helhjärtat eller är sarkastisk?

?

Namn tack!

Vände på klackarna och slog dom i taket.
Bring me down - I dare you!

14 juli gav mig ögat att se. Se vad jag glömt at göra för mig själv.
15 juli började mitt nya liv. Att reda ut min egen väg. Dagen då jag skapade den, eftersom det är omöjligt att finna en väg som inte existerar enbart av sig själv.

Nu ger jag järnet!
Farväl alla vilsna och omättade själar. Nu ska jag hitta rätt och bli mätt.

Semlan

Har varit ute på en promenad runt Lidan. Sitter med en välförtjänt kopp kaffe och jag har gnagande tankar i huvudet.
Jag är omringad av människor (förvisso underbara människor) som gnäller över vad man kanske skulle kalla en bekymmerslös och perfekt tillvaro, för någon som är i sin Prime-Time i sitt liv!
Jag kan hålla med om, att jag själv inte har föregott med ett särskilt bra exempel.

Jag har gnällt om det ena med det tredje. Att jag aldrig kommer någon vart här i livet.
Och vem kan jag skylla på?

Ingen jävla annan än mig själv.
Kära personer fick mig att vakna igår kväll, ut mina drömmerier om att allt på något ska komma självklart till en.
Well... Det har inte gjort det hittills så varför skulle det göra det nu?
Jag är 24 år, drömmer om en karriär utanför restaurangbranschen. Vill satsa på mig själv. Och har nu en lysande möjlighet inom räckhåll. Jag kom in på en distansutbildning i Borås. Digital modeskiss. Läses hemifrån.
Jag vill lägga ner all skit jag håller på med och börja ta hand om mig själv. Skaffa rutin, börja träna och äta ordentligt. Vem kan ändra på det förutom jag? INGEN!!!!

Så till alla mina underbara människor i min cirkel; Quit your F*CKING complains och gör något åt det!
Det enda som krävs är ett steg ut i något okänt, och kanske först skrämmande, men vem vet, kanske det bästa du gjort i hela ditt liv?

Semlan

I en värld där jag ville ha ett torp, en tystnad, ett lugnt och inspirerande liv blev jag aldrig kvar. Drömmen blev till sotft och resultatet blev något slags konstigt substitut. Den eviga festen. Som jag insåg igår, att jag definitivt inte har råd med. Jag har aldrig varit den som spenderar sina sista pengar på krogen. Men igår gjorde jag verkligen det. Inte för att jag hade tråkit, för i vanlig jävla ordning hade jag sjukt kul.
Min storasyster hade det som nyårslöfte; att hon fick festa så mycket hon ville i år, oavsett dag, oavsett anledning. Synd bara att mitt eget var att börja ta bättre hand om mig själv.
Vill börja med mina promenader, vill sluta med onyttigheterna, vill sluta med det här så kallade livet. Jag vill ha mitt lugn och ro, för jag hade behövt det!Lägenheten känns som ett fängelse där jag sitter med min 2 dagar gamla mjölk i kaffet och ser ut på någon slags grönska - en enorm björk och en vältrimmad gräsmatta.
Jag drömde för ett par nätter sedan att jag, Andreas, Annie och Andreas bror var ute och reste. Igår kom ett tvprogram om folk som söker hus i solen, och var är det ifrån om inte Tobago.
Mitt älskade Tobago...

Så jag och Andreas (Annie var inte sen att hänga på, våran lilla tös, vi har ju adopterat henne.) klubbade april/maj nästa år så blir det Tobago igen. Min fristad. Mitt lugn. Mina människor. Men framför allt mitt hjärta som bor där. Det var längesen jag såg mig själv. Tid för ett besök snart skulle jag tro.

Men på ett sätt gillar jag min labyrint av substituter. De får mig att inse vad jag ville ha egentigen. Vad jag inte fick. Vad jag ska sträva efter och kämpa för. De fick mig att må sämre till mods och bli kreativ igen. Eftersom den bara kommer när jag saknar något eller i ren generallitet inte har det helt hundra.

Nu ska jag dricka mitt kaffe, med min 2 dagar gamla mjölk i och se ut mot min substitut-trädgård från mitt fängelse.
Isla del Berniqe. (ön Veronica)
Och drömma mig tillbaka och framåt i tiden, till Tobago. Mitt älskade Tobago...

Semlan.

Antingen super bort det, eller ynglar av oss till höger och vänster.
Hamnade i något slags mellanting, i restaurangbranschen och gift.

Kan inte bestämma mig för om jag älskar eller hatar livet just nu.
Inte alls som jag tänkt mig, men fruktansvärt roligt ändå!

Drömmarna säger en sak och livet en annan.
Kan man inte få blanda dem i en shaker och låta det bli en enda supergod coctail of life?

Semlan säger godnatt for now.
Roger Out!