tjugoisch

Livet levdes i ensamheten i lägenheten högst upp längst bort på nocken.
Ingenting kan dämpa känslan av utanförskap och hopplöshet.
Vart hon än är vänd finns där en motgång. Hur hon än gör, är hon låst.
Trots att beslutet var för eget välbefinnande blev aldrig fallet så.

Hon skulle göra vad som helst för att få känna värmen från hans kropp,
känna känslan av tryggheten att bara vara i hans famn.
Väntan är olidlig.