Ett Stort Tack...

... till alla fullständigt talanglösa Lidköpingsbor!
När jag äntligen börjar se min väg tillbaka till att tycka att restaurangbranchen är rolig, så förstör ni det.
När jag börjat tänka om lite, när jag inbillat mig själv att jag trivs med min tillvaro så gör ni såhär mot mig.

Idag var första fredagen sen urminnes tider, som jag har haft mycket att göra hela dagen, bra kassa, bra matgäster och inte en enda snusprilla i pissoaren!

Så än en gång ett stort jävla tack till dig, ja just du, som la spyan i pissoaren, över väggen och ner på golvet. Och ännu större tack för att du inte sa till, så att allting torkade in... så att jag fick spendera en halvtimma med att ligga och gnugga bort den.

Jag säger bara som Lilly Allen skulle sagt: Fuck You!


Imorgon blir det nog roligare, två av våra stamgäster sen länge, länge tillbaka gifter sig imorgon och har bröllopsmiddagen hos oss. Så det ska bli helmysigt. Så att jag kanske får tillbaka tron på att det kanske finns något som är roligt med den här branchen.
Nu ska stackars kroppen gå in i några timmars vila. Lämnade hälften kvar så det blir extra tidigt imorgon... *suck*

Over and Out, a trött Semla

Rött eller Brunt?

Snart dags att färga håret igen...
Så koppar rött eller mörkbrun?

Fram & Tillbaka

Ja, det var ett enda fram och tillbaka. I bilväg och i tankarna.
Som sagt, bilresan upp tog 20 timmar. Efter det blev det Lilla Lappkastet och ta några stöd-öl och bums i säng.
Dagarna har bara rasat iväg uppe i Hemavan. Vi har haft så roligt!
Så roligt att jag inte ville åka hem igen. Kändes lika ledsamt som när vi skulle packa för hemresa från Tobago, när jag packade väskan i söndags.
Är förrvirrad i mina tidigare beslut också.
Vet inte alls vad jag vill längre.
Tillbaka på ruta ett igen.
När jag trode jag hade det utfunderat. Men ICKE!

Att Andreas vill fortsätta säsonga (förutsatt att Ove och Hjalle tar hotellet nästa år igen) förändrade i princip allt.
Har däremot känt en stor inspiration igen, ganska konternuelig också så vi får hoppas att den håller i sig!
Design är ju så roligt, syandet också.

Jag vet bara inte åt vilket håll jag ska!
<-----------hitåt ELLER ditåt----------->

Framtiden får utvisa. Just nu ska jag fokusera inåt, på min inspiration och min laddade energi från Hemavan.
Efter 2 veckors kärlek och ömhet. Efter 2 veckors nya vänskapsband. Efter 2 veckors semester.
Har fått ihop massvis med roligt, snart i andra bloggen!

Pussilago på alla!
Semlan

20 timmars bilresa till ända...

Ja, efter 6 timmars övertid är vi äntligen framme i Hemavan!
Känns väldigt konstigt att vara här.
Både positivt och negativt.
Idag har jag och Andreas myst i backen, sängen och soffan... Mmm...
Snart dags för mera film och mys i sängen.
GUD vad jag har saknat kroppskontakt! Härligt att ligga bredvid honom och kramas! :)
Imorgon väntas mera skidåkning och med romantisk middag på Stella Polaris kanske?
Onsdag tjejkväll med Ninni och Annie, och kanske Laila om hon väljer att följa med!
Torsdag kommer pappa och Nicklas upp och hälsar på i 6 dagar, ska bli hur myisigt som helst!

Chiao, Over and Out, Hej Då!
Lyckligaste Semlan i Världen!

Remenissing...

Ja, har spenderat dagarna de senaste med att sy ( och GUD så ovanligt!) och kollat igenom bilder från Tobago...
Vilken varm känsla man får i kroppen. Vill dra tillbaka klockan och få den att stanna där!
Mmm... *Myser*

Puss på min Underbara Man!

Blubb, blubb, blubb...
(Observera lillfingret)

Undrar när man kommer känna sig så lycklig igen i livet?
Kanske ska gifta sig med Andreas igen nästa år! :)

Saknar Tobago, av hela mitt hjärta.
Om det är någon annan stans man ska leva så är det där... "Never let go..."
Semlisch

Så Väldigt Snart.

Ja, väldigt snart går bilen mot Hemavan.
Lördag natt sticker vi, efter sköna 13/14 timmarspasset, uppåt till kalla norr.
Sitter här med min lilla GoseGris som jag köpte på Åhléns för lite sällskap.
Han är hur söt som helst!

Me And The GoseGris!

Over and Out!
Semlan & GoseGrisen

Mellankoli Mitt i Veckan.

Ja, mellankoli... Snart bär bilen av mot Hemavan. Ska bli skönt...
Fram tills dess ska man hinna packa, jobba en smula. Bilen går förmodligen redan lördag natt. *Hoppas, hoppas*
In meen time I'm putting my thoughts with my friend. Life just isn't fare sometimes...

Dags att städa, diska,leta fram väskor och packa...

Over and Out
Semlan

Singel som Gift.

Ja, kanske det ultimata?
Nej, inte alls faktiskt. Tänkte det den korta biten hem från Annie. Pratade en kortis med Andreas och när vi lagt på så funderade jag lite på känslan jag har i kroppen. Jag lever ett liv här hemma som om jag vore singel (förutom hela kärleksbiten då såklart, med dejting och sex och vad det innebär).
Men jag är gift.
Känns konstigt, för jag gör allting som om jag levde ensam. Jag äter själv, har en tandborste, läser bok innan jag somnar, fikar/ dricker öl/ går ut/ går på bio med alla nära och kära. Trivs egentligen, om det inte vore för känslan av saknad och tvåsamhet som blivit mig berövad.
Livet skulle kunna ses som perfekt om det inte vore för att min man fattas mig.
Som också lever samma liv som jag fast på ett annat ställe. Singel som gift.

Konfererade med Annie ikväll, i hennes nya lägenhet, om att vi eventuellt/ med största säkerhet åker redan lördag natt efter jobbet.
Vi kommer inte kunna sova/ sova bra ändå. Kanske är lika bra att åka på natten, komma upp i tid och njuta av Hemavan i dess glory lite tidigare.

Känns pirrit att jag ska träffa honom för första gången på så länge. Känns som vi blivit lite utav främlingar för varandra trots att vi känner varandra så väl.

Nog med filosofi. Kanske skulle göra något vettigt för en gångs skull?
Semlan

RSS 2.0